Stockholms län

Stockholms län utgörs av delar av landskapen Uppland och Södermanland. En femtedel av Sveriges befolkning eller cirka 1 949 600 personer bor i Stockholms län. Stockholm är Sveriges residensstad.

Kort historik

Stockholms län ingick mellan 1634–1641 i Upplands landshövdingedöme. Mellan 1641–1654 var Stockholms och Uppsala län uppdelade på två landshövdingedömen för att sedan återförenas till ett Upplands hövdingedöme. 1714 gjordes en ny, slutgiltig indelning i två län.

Stockholms stad ingick inte i länet utan bildade en särskild administrativ enhet, underställd Överståthållarämbetet, ÖÄ. Stockholm var dock länets residensstad, den enda belägen utanför det egna länet. Från den 1 januari 1968 förenades Stockholm med länet. Samtidigt gjordes vissa gränsändringar gentemot grannlänen. Upplands-Bro kommun överfördes till exempel från Uppsala län, samtidigt som de nordligaste delarna av det gamla länet överfördes till Uppsala län. Stockholms län fick därmed sin nuvarande utsträckning.

Geografi

Den totala arean av stockholms län är 6 519 km2.
De mest befolkade tätorterna i länet är Stockholm, Södertälje och Täby. Högsta punkt är Tornberget i Haninge kommun, 110,9 meter över havet.

Länet har ett förhållandevis omfattande jord- och skogsbruk. Näringen är blygsam vad gäller sysselsättningen, men i exempelvis Norrtälje kommun är den betydelsefull och där finns 40 procent av länets jordbruksföretag.

År 1865 fanns det i dåvarande Stockholms län sex städer, Sigtuna, Södertälje, Norrtälje, Vaxholm, Östhammar, Öregrund (de två sista ligger sedan 1968 i Uppsala län). Den sammanlagda folkmängden i dessa städer var blygsamma 6 285 personer eller 5 procent av länets folkmängd. Under 1900-talet tillkom fem städer i närheten av Stockholm, Djursholm (1914), Lidingö (1926), Sundbyberg (1927), Solna (1943) och Nacka (1949). Nynäshamn fick stadsrättigheter 1946. Den andel av befolkningen som bodde i tätort hade 1960 ökat till 84 procent.