Blekinge län

Blekinge län är ett län i sydöstra Sverige. Blekinge län, som omfattar hela landskapet Blekinge, är landets till ytan minsta län och gränsar i norr till Kronobergs och Kalmar län och i väster till Skåne län. Residensstad är Karlskrona.
Folkmängd cirka 151 500.

Kort historik

Efter att ha tillfallit Sverige år 1658 stod Blekinge under Kristianstads län fram till år 1680 då det förenades med Kalmar län. År 1683 upprättades emellertid Blekinge län, vilket har bestått oavbrutet sedan dess.

År 1658 bestod Blekinge av städerna Kristianopel, Ronneby och Sölvesborg samt Bräkne, Listers (till detta hade redan år 1639 överförts Jämshögs (inkl. Kyrkhult) socken från Villands härad), Medelstads och Östra härader. År 1664 tillkom även Karlshamns stad. Kristianopel nedlades dock år 1677 och Ronneby år 1680 samtidigt som Karlskrona erhöll stadsrättigheter.

Vid Blekinge läns tillkomst fanns således tre städer, Karlskrona, vilken blev residensstad samt Karlshamn och Sölvesborg. År 1686 blev Ronneby lydköping under Karlskrona, vilket den förblev fram till 1863 då man blev köping och egen kommun och slutligen åter blev stad år 1882.

Blekinge län kom därigenom att omfatta de fyra städerna Karlshamn, Karlskrona, Ronneby och Sölvesborg. År 1941 tillkom även Olofströms köping och dessa fem orter blev vid kommunreformen år 1971 centralorter i de nuvarande fem kommunerna.

Geografi

Blekinges totala yta är 2 941 km2.
Städer i Blekinge är Karlshamn, Karlskrona, Ronneby och Sölvesborg.

Från det småländska höglandet vid en höjd av 130 till 170 meter över havet sänker sig landskapet mot såväl syd som öst ner mot Östersjön. Norra delen, "skogsbygden", är karg och mager med många berg och kärr, och skogarna där består huvudsakligen av barrträd. Den därefter följande "mellanbygden" med sina många små sjöar och vattendrag och ännu mera "strandbygden" har bördig jord och bär många lövträd, bland vilka boken gör sig gällande, och en rik undervegetation. Vattendragens huvudsakliga riktning är sydlig. De högsta bergen finns i den nordvästra delen av landskapet, där de når en höjd av omkring 180-190 meter över havet. Den södra kusten är mycket sönderskuren och omgiven av en vidsträckt skärgård, i synnerhet vid den östra delen, utanför vilken finns även större öar. Boafalls backe (177,56 möh) i Olofströms kommun räknades officiellt som Blekinges högsta punkt mellan 1837 och 2006. Vid kontrollmätning har man nu konstaterat att den korrekta lokaliseringen av landskapets högsta punkt är Rävabacken i byn Farabol (Olofströms kommun) med en höjd av 189,65 meter över havet. Denna plats invigdes 2006-08-12 som Blekinges högsta punkt vid en officiell ceremoni.